(27 september 2011) De sista femton månaderna har jag deltagit i fyra begravningar. Min femte ligger på vänt. Den äldste sextio år, den yngste femton. Ska det vara så? Ska det behöva vara så? Att vänner dör unga? För ungt är det.


Min mamma berättar att hon emellanåt läser dödsannonserna i lokaltidningen för att ta reda på om bekanta eller bekantas bekanta har dött i närområdet. Mamma säger att detta är ett tecken på att man blivit äldre, att man i hennes ålder förväntar dödsfall framför dop och bröllop. Jag tänker att det är länge sedan jag deltog i en barndop eller ett bröllop. I kyrkans regi. Har jag blivit äldre, eller är det ren slump? De senaste femton månaderna har kyrkan varit symbol för döden – mjuk och fin och närvarande. Och sorg.


När jag själv arbetade med döden för många år sedan i Skåne, under tiden jag gick i terapi och spelade teater, var inte detta med hur många och hur unga som dör något tema alls. Då hade jag ett arbete att utföra. Jag kunde stå vid kyrkoporten och dela ut program, nicka deltagande och buga artigt medan jag försökte memorera teatertexten inför kvällens pjäs utantill. Jag kunde lasta in de avlidna i fack och kylrum medan jag tänkte ut den perfekta öppningsrepliken till en kvinna jag var kär som jag skulle träffa efter jobbet. Döden kommer nämare som gäst i kyrkan än som professionell liklastare.


Inför döden är vi alla lika, påstås det. Det stämmer förstås inte. Detta beror givetvis på vilket sätt döden inträffar – akut eller långsamt, långvarig eller kortvarig. Efter döden är vi definitivt mer jämställda och lika inför det definitiva avskedet. Särskilt precis efter att vi har dött. Veckorna innan begravningen, innan det Definitiva blir ett med Evigheten. Oavsett hur vi avlider kommer vi garanterat få uppmärksamhet i en fin och ödmjuk dödsannons. Hon var en ärlig människa, en glädjespridare, humoristisk, såg till att andra mådde bra, älskade sina barn. Detta är ord som dyker upp i alla dödsannonser, året om, livet ut. Jag har aldrig och kommer nog aldrig läsa en dödsannons där det står att den avlidne var ett svin, en bedrägare, en misshandlare och lögnare, en humorlös tråkfiskmås som dödade alla middagar han dök upp i, som dessutom var ful och fet och kedjerökte livet ut.


Och jag gillar det. Ödmjukheten efter döden är vacker. Vi blir själva religiösa inom ramen av ett förlåtande, vi accepterar människans vidriga sidor. Låt oss för Guds skull behålla just denna typen av ödmjukhet. Låt inte dokusåpor och reality få inträde i dödens väntrum. Låt oss få fortsätta att ljuga fritt inför döden. Efter att döden inser vi att det ju är meningslöst att korrigera en människas dåliga, jobbiga och avskyvärda sidor. Personen kommer ändå aldrig få veta vad det stod i tidningen. Denna vänlighet och ödmjukhet är alltså vacker, vi är alla medmänniskor inför det ofrånkomliga avskedet. Det fina ligger också i att vi inte bryr oss om den avlidnes mindre lyckade bedrifter i livet, vi bryr oss mest om att de sörjande ska få sörja så smärtfrit som möjligt, leva i ett slag sorgens skyddande bubbla av medkänsla. Vi acceptetrar oddsen och vi har ingenting emot det. Vi är alla snälla efter döden, och under begravningen bär vi alla en nickande blick, samtalar i en dämpat ton, tårar i ögonen. Vi lyssnar utan att kommentera, kommenterar utan att invänta svar. En tyst övernskommelse med oss själva.


En begravning är det mest äkta vi kan uppleva eftersom ingen av de inbjudna vill vara där, men kommer ändå. För den dödes skull. Den döde som nog inte ägnar så många tankar åt gästlistan. Om man nu, enligt tron, kan försvinna till andra galaxer och på få sekunder lämna jordelivet och följa sinnet och själens vilja, ägnar den döde knappast sin tid åt att sväva runt kyrkan och spana efter dem som aldrig kom på begravningen. Hon kände er ju ändå. I livet. Nu efter döden, är hon gäst i sitt eget gästis. Av vissa kallad himlen, av andra puben. Dessa tankar tröstar jag mig med under varje begravning. Jag sitter längst bak i kyrkan och tänker på att den som mår som bäst inte finns i rummet. Jag tillåter några tårar fritt fall och tänker på fikastunder jag hade med den döde. Och så tänker jag att den döde just nu kanske fikar i business class och njuter av att göra det utan dåligt samvete. Kanske i en Boeing, långt långt borta. Kanske i himlen. Mest sannolikt i puben. Nära himlen.


 
Pelle
/en tisdag, Hotell G Köpenhamn.


Just Nu
Just Nu
... PELLE SANDSTRAK INTERVJUAS I SVERIGES TELEVISION OCH PROGRAMMET "EN BOK EN FÖRFATTARE" ONSDAGEN 16 MAJ KL 1900 och 2400, ÄVEN 17/5 kl 0900. KAN SES PÅ SVT KUNSKAPSKANALEN, SVT 24 ELLER SVT PLAY NÄR DU VILL. INTERVJUARE ÄR MARIKA GRIEHSEL
-----------------------------------


... TACK Karlstad för direktkontakt, ikväll Skövde, sedan följer europeiska kongresser i Salzburg och Tyrol, onsdag till lördag.

.... PELLE SANDSTRAK I TALKSHOWEN "GOMORRON SVERIGE", klicka längst ner i spalten.

... WATCH PELLE ON SWEDISH BREAKFAST TV, click on the link further down the page.

... PELLE SANDSTRAK I SKAVLAN SVT/NRK 22/2, klicka på medielänken

... TACK till er 2600 gymnasieelever som lyssnade till mitt föredrag i Sparbanken Arena Lidköping. Ni var intensiva, en kick utan dess like.

... MR TOURETTE ON TOUR får mycket fina recensioner i bl.a Aftonbladet, Litteraturmagazinet, ÖstgötaCorren, Tara, Situation Stlhm, Svenska Bok och Bibiliotek ... vi återkommer.

... LÄS Pelles egna tankar, klicka till vänster under Egna Ord

... NYHET - en special sommar edition av Mr.Tourette Och Jag under Stockholm Stadsteaters Parkteatern 3 och 4 juli.


---------------------------------
"...Pelle Sandstraks speaker performance is like a rock concert - it swings, hurts, while laughing"

... Pelle Sandstraks Mr.Tourette-föredrag är som en rockkonsert - det svänger högt och lågt, roligt och smärtsamt ..."

Sveriges Radio P4.
Swedish National Radio 4
-----------------------------------


... Performances in Germany, Austria, US and in the UK, please contact the Info-link.

... MR TOURETTE AND I, the book, recievs exellent reviews and sell books in Germany, Denmark, Norway right now, ie Frankfurter Allgemeine Zeitung, VG, Politiken, Het Paarool Holland.

... THE BOOK MR.TOURETTE AND I - now in six languages, Sigma Films adapts the book into a filmscript

... director Julie Engås will do a short animation film based on Pelles norwegian speech Mr.Tourette Og Jeg. Opening 2012.








Visste du att
Medeltida riddare i rustningar hade som vana att fälla upp sitt visir för att identifiera sig när de red förbi sin kung. Därav den moderna militära honnören.
Visste du dessutom att
Edward Munch aldrig åt av samma tallrik två gånger, att Jaques Tatis tourette försvann under fysiska improvisationer, att Walter P. Chrysler fick klippkort på rektors kontor efter att han hade försökt demontera hans Cadillac under långa rasten, och inte hann remontera samma Cadillac innan samma rast var slut.
Citat

Med ett schysst järnrör, slår man hela världen med häpnad!

Dagen i historia
Idag - Fredagen den 18 Maj 2012
Erik

1980 - Vulkanen Mount St Helens får ett utbrott.
Design & CMS av Webzoo AB